VERKLIGHETEN I HEMTJÄNSTEN!

Skyndar till jobbet med en stor klump i magen - hur ska arbetsdagen lösa sig idag? Bäst att vara i lokalen ca 20 minuter innan arbetsstart så allting innan arbetsdagen hinns med. Byta om till arbetskläder, logga in på mobilen, kolla schemat, ta nycklar till cyklar/bilar och pensionärerna. 

Dagens första besök - 4 minuter efter arbetsdagen börjar. Klumpen i magen växer - ingen chans att hinna vara där i tid. Ojdå, ser på scheman att kollegor utan delegeringar ska ge medicin eller någon utan körkort ska cykla några mil. Och den pensionären vill absolut inte gå och lägga sig kl. 18.30 för natten. Telefonen ringer och personal är sjuk. Avslag på vikarie, så vi som jobbar får lägga dit dem besöken på våra redan överfulla scheman. Ska visst jobba 8 timmar utan någon rast! Ser på schemat - 2 st städ och 2 st duschar inplanerat. Tungt jobb - speciellt i denna sommarvärme, men bara att göra och se glad ut! Efter mycket pysslande och pillande så löser vi allting för dagen! Klart vi stressar ännu mer så alla önskemål uppfylls och alla får sin livsviktiga medicin. Det är ju vi som träffar pensionärerna varje dag, det är människor som är beroende av våran hjälp. Vi fortsätter att ge dem deras omsorg och vård medan det bara skriker inombords och önska att verkligheten var helt annorlunda!

Ut och jobba, kanske bara 20 minuter sen om turen är med! - Förlåt jag är sen! Gör jobbet så snabbt jag kan och åker till nästa på listan. - Jag har inte fått min medicin! Ringer sjuksköterska och fixar det. - Mina blöjor som beställdes har inte kommit! - Jag ber så mycket om ursäkt något har gått fel! Ringer runt och försöker luska ut var felet är. - Mina katetrar är beställda för flera veckor sedan, men har inte kommit. - Jag försöker fixa det! Ringer runt och lyckas hitta några som går att använda tillsvidare, nya beställs. Vad som hänt den gamla beställningen är ingen som vet! - Oj du har ett sår på benet! - Jag ringer sjuksköterskan nu direkt. Någon kommer och kollar på det när tiden finns.

Kommer till någon pensionär som är väldigt dålig. Ringer ambulans och inväntar den. Klart jag inte lämnar pensionären ensam förens den är i säkra händer. Oj, min 30 minuter långa rast ska börja om 2 minuter. Kollar på schemat. Hoppas över rasten, för att hinna med allt. Kanske hinner fylla magen med något under förflyttningen mellan pensionärerna? 

- Jag fick inget besök på lunchen. - Jag ber så mycket om ursäkt, klart jag fixar mat åt dig nu istället! Jag lovar att göra en avvikelserapport senare. - Vi hade tänkt att åka iväg och hälsa på barnbarnen idag, men eftersom vi aldrig vet när ni kommer så måste vi hålla oss hemma! - Jag vet, jag ber så mycket om ursäkt! Förstår inte varför besökstiden kan skilja sig på 3-4 timmar per dag? - Jag mår så dåligt idag! - Kom så sätter vi oss och pratar i 5 minuter, sen måste jag tyvärr åka vidare! 

Kommer tillbaka till kontoret 5 minuter innan dagens arbetspass slutar. Jomen just ja, avvikelserapporten och dokumenationen. 30 minuter övertid, egentligen vill jag bara hem och sova. Äntligen hemma kl. 23. Måste fylla den tomma magen med mat och duscha av mig dagens stress. Somnar äntligen runt kl. 00.30. Somnar med samma klump i magen om något glömdes, men ändå vet jag att jag gjort ett bra jobb och hjälpt dem som aldrig skulle klara sig utan oss. Klockan 6.00 ringer alarmet för ännu en arbetsdag. Kanske morgondagen ser lite bättre ut?

Det är dax att det blir en ändring, jag älskar mitt jobb men jag skäms - skäms över hur hemtjänsten idag ser ut! Det är människor vi jobbar med. Jag skäms att alltid behöva be om ursäkt för saker som vi personal inte kan styra över. 

Jag skyller inte på någon, men någon borde ta ansvaret över hur allting är. Och nej, det är inte bara en pengafråga! Var är humaniteten i samhället?

#1 - Lilith - Livet efter Borderline

Ni inom hemtjänsten är riktiga hjältar.

Svar: Tack <3
Johanna Hellberg