SOM ATT LEVA I EN BUBBLA


Har dom senaste 10 dagarna känts som... Jag i en bubbla medan verkligheten snurrar runt omkring mej! För mycket tankar i huvudet men en enorm lycka, det händer mycket i mitt liv just nu på det känslomässiga stadiet. Oavsett vad som händer och sker i framtiden så känns allt så bra just nu. Och livet är inte bara svart utan även grått och tom. vitt ibland. Jag skrattar igen och är glad - glad på riktigt :)
 
Exet och jag var på Familjerätten förra veckan på möte och ska dit igen den här veckan. Jag bröt ihop och var jätte ledsen. Vi blev så osams och jag blev anklagad för att ljuga vilket såra mej väldigt mycket. Men på något sätt så blev det som en vändpunkt för några dagar senare så pratade vi ut, pratade om allt som varit och varför allt blev som det blev! Det finns fortfarande frågor som söker svar i mitt huvud, men dom kommer nog föralltid vara obesvarade ? Jag har börjat accepterat allt som hänt även om ärren föralltid kommer att finnas kvar och den stora sorgen över mina kraschade drömmar men jag saknar inte längre det vi hade utan saknar bara han som en av mina bästa vänner. Och det är ett jätte stort framsteg...

Jag har mest vilat upp mej och gjort så lite som möjligt senaste tiden. Jag tror det är vad jag behöver mest just nu, att släppa på alla krav och måsten. Förra helgen hade jag min första barnlediga helg. Kändes konstigt men skönt om man nu får uttrycka sej så ? Skönt att kunna stänga av hjärnan på riktigt och släppa allt ansvar för ett tag men även skönt att få vara mej själv igen, bara Johanna utan att vara mamma. Vi bestämde på Familjerätten att vi ska ha Alina varannnan helg numera. Kanske en av fördelarna att vara separerade, får då får man som sagt vara sej själv och ladda upp batterierna innan det är dax att vara mamma igen ? 
 
Nu i helgen som var så fyllde syrran Jessica 30 år, så var på födelsedagsfest hos henne i Jönåker medan Alina sov över hos sin gudmor och mina gudbarn. Jag har även blivit rödtott igen, sakna mitt röda hår allt ;) 
 

RADERA DET FÖRFLUTNA!!!


Är ungefär vad jag vill göra... Bara radera dom 7.5 år jag haft tillsammans med Exet (vill inte kalla honom vid namn ens längre). En människa jag delat mitt liv med, en människa jag trodde jag visste allt om, en människa jag älskat mer än livet själv, en människa jag valde att bli mitt barns pappa... Jag trodde jag hade kommit över den värsta krisen, men nej det hade jag inte - känns som det bara blir värre och värre för varje gång jag bryter ihop! Jag känner mej så lurad, övergiven, förd bakom ljuset och sårad. Vissa dagar mår jag illa av ångesten och ovissheten hur allt kunde bli såhär ? Det var jag som sa att vi skulle separera men det lovades att vi skulle bli särbos, försöka rädda det som fanns kvar och göra allt bra för Alina. 2 månader senare får jag höra att han inte älskar mej och nu fick jag reda på att han redan ersatt mej med en ny tjej och låter mitt barn sova bredvid denna människa :( Vet faktiskt inte vad som gör ondast ? Att han redan kommit över mej medan jag sitter och gråter hela dagarna med ett krossat hjärta eller att han låter någon annan sova bredvid mitt barn ? :( 
 
Han är så elak mot mej, är otrevlig och vägrar försöka lösa saker och ting mellan oss så jag åtminstone kan försöka gå vidare. Han kan verkligen inte förstå min sorg... Jag får höra av gemensamma vänner till oss att han raggat på tjejer medan vi var tillsammans, att han tyckte vårt förhållande var destruktivt och inte hade någon kärlek och när någon säger att vi såg så lyckliga ut så säger han att det bara såg så ut. Gör ändå ondare att få höra såna här saker, jag trodde verkligen att vi hade något fint - något som var kärlek! Klart vi tjafsade ibland och förhållandet gick uppochner men vi stod alltid vid varandras sida och kämpade ihop. 
 
Eftersom det är kaos runt oss så blir det tyvärr även kaos runt Alina :( Det gör så jävla ont och se på henne och veta hur allting omkring är. Jag ringde familjerätten i veckan iallafall och hoppas det snart blir någon lösning på allt, för Alinas skull <3 Egentligen är det så mycket mer jag skulle vilja skriva av mej om honom, men med tanke på att jag haft denna blogg redan i 10 år och kommer troligtvis ha den 10 år till så är det bäst att låta bli! För om 10 år kan Alina läsa och jag vill inte att hon ska behöva läsa massa skit om hennes pappa som hennes mamma skrev en gång i tiden!
 
Iallafall, jag har haft denna blogg i 10 år i år, 10 år av mitt liv. Jag har raderat alla foton som finns på Exet och mej på sociala medier men här i bloggen känner jag att jag ändå vill spara allt, för vi hade ändå ett liv ihop och bloggen är som min dagbok så skulle ångra mej så mycket om jag skulle radera bort allt även om det är det jag vill just nu - radera det förflutna! En vacker dag kanske jag kan se tillbaka på dom blogginläggen och läsa dom med värme och minnas... Jag skulle jue kunna göra en ny blogg men ändå vill jag behålla den här bloggen, är jue ändå 10 årsjubileum i år ;) Så istället har jag modifierat det gamla till lite nyare. Jag har ändrat om namnen på lite kategorier och gjort en egen överkategori till Alina. Alla bloggtävlingsinlägg är borttagna då jag känner att jag varken har tid eller ork till att hålla i tävlingar, dessutom är det så svårt nu för tiden att få tag i sponsorer. Jag har även raderat alla Veckans... och Veckans Quote då jag känner att dom inläggen bara blir likadana mest hela tiden och då kunde jag lika gärna radera hela kategorin. Tar sån jäkla tid bara eftersom man numera måste radera varje inlägg för hand :S Designen får dock se ut som den gör, för jag har fastnat för den :)

Så förhoppningsvis; ut med det gamla och in med det nya! Den nya JoHaNNa och samtidigt lite nytt på bloggen trots det gamla. Minnen är alltid fint att ha kvar oavsett hur ont dom gör <3 Och så hoppas jag att den där blogglusten/rutinerna jag hade för några år sedan kommer tillbaka, för nu vill jag skapa nya minnen med min fina Alina att se tillbaka på <3
 

SPONTANTRIP TILL DUBAI


Dagarna springer iväg som vanligt... Alina både kryper för fullt och reser sej mot nästan allt, så är omöjligt att släppa blicken från henne numera. Dessutom är hon i någon fas just nu så hon vägrar sova, varenda kväll är en kamp. Suck, tar så mycket energi från båda två och jag får knappt någon "egen" tid. Hoppas det är över snart! Jag vill verkligen försöka få in några rutiner på våra dagar, men är svårt när jag aldrig vet hur och när Alina somnar :S 
 
Senaste veckorna har mest sett likadana ut - vi har varit på BVC för invägning, läkarbesök och föräldragrupp. Vi har börjat provocera Alina med mjölk nu, så får se hur det går och jag hoppas verkligen att komjölksallergin har växt bort redan :) Vi har varit på stan några varv. Haft besök av Carro och barnen. Haft besök av mamma och Conny. Haft besök av gudbarnen. Varit hemma hos Emma och hälsat på. 
 
Och bara umgåtts jag och Alina <3 Jag känner mer och mer anknytning till henne för varje dag som går. Och jag gråter inte alls lika mycket som innan, jag tror att det värsta är över och att jag börjar må bättre och bättre ? :) Det svider fortfarande att alla mina drömmar är kraschade och att inget blev som det var tänkt, men allting händer för en mening så det lär väl vara en med detta oxo ? Tar en dag i taget helt enkelt!
 
Spontan som jag är så bestämde jag och Carro i Onsdagsnatt att jag skulle med till Dubai över helgen. På Torsdagen bokade vi flygplansbiljetter och jag fixade allting omkring Alina. Första gången sedan hon föddes som jag varit ifrån henne en hel helg.

Fredagen kl. 10.12 gick tåget upp till Stockholm. Något efter kl. 13 så var jag på plats på Arlanda. Checkade in och flög från Sverige kl. 14.30. 7 timmar senare var vi framme i Dubai, checkade in på Sheraton Grand Hotel. Tog en snabb dusch och mötte sedan upp flygbesättningen och festade fram tills runt kl. 8 svensk tid ;) Haha, nu kan jag allt om hur man flyger ett flygplan och om hur saker och ting fungerar allmänt på ett flygplan ;) 
 
Lördagen efter ca 4 timmars sömn så tog vi hissen upp till 54:e våningen för att käka lite svindyr mat ;) Fixa oss ordning och gick ner till lobbyn till kl. 15 för att bli upphämtade, vi hade nämligen beställt en Desert Safari tur. Vi åkte på en 45 minuters bilresa genom stan och ut till öknen. Tur vi åkte genom stan så att jag iallafall fick se Burj Khalifa och andra byggnader på avstånd ;) Får ta en 24-timmars resa dit i höst igen och kolla stan helt enkelt! 
 
När vi kom fram till öknen så lufta vår chafför ur däcken på vår fyrhjuldrivna bilen så att vi skulle kunna åka på sanddynorna - Dune Bashing. Så jäkla roligt var det :D Chaffören typ driftar i sanden och hoppar med bilen över dynorna. Kändes som att åka bergochdalbana utan att veta hur banan såg ut, speciellt då vår chaufför körde massor "offroad" :D.
 
Efter sista stoppet i öknen, där vi såg solnedgången så åkte vi till en ökencamp. Vi fick rida en liten runda på kameler vilket var första gången för mej, vi rökte shisha, fick hennamålning, provade traditionella arabiska kläder och så åt vi BBQ med underhållning av bla. en magdansös. Runt 21-tiden blev vi hemkörda til hotellet igen. En riktig rolig utflykt och roligt att se "äkta" Dubai ;)
 
Sen chillade vi på hotellet tills vi skulle till flygplatsen igen... Flyget hem avgick kl. 3.20 lokal tid, 7 timmar senare var vi i Köpenhamn för att byta flygplan till Stockholm. Hemma i Katrineholm var vi igen kl. 13.00. Väldigt mycket resande och resan hem kändes som en evighet ;) Men kul att jag äntligen fick uppleva Dubai om det bara var 24 timmar och mys att umgås bara jag och Carro utan barn <3
 
Som mamma sa "-vanliga människor åker på en 24-timmars kryssning till Finland medan Johanna tar en 24-timmars resa till Dubai" ;)
 
 Alina i mina gamla bebiskläder. I bakgrunden ser man vårt nya köksgolv
som vi fick för ca 2 veckor sedan. Det blev så snyggt, ser ut som ett helt nytt kök :)
 

Alina i hennes nya Newbie morgonrock som hon fick av min mamma i julklapp.
 
 

Vacker soluppgång när vi gick till sjukhuset i veckan som var... 


Dubai

 Dubai Desert Safari
UPP