RADERA DET FÖRFLUTNA!!!


Är ungefär vad jag vill göra... Bara radera dom 7.5 år jag haft tillsammans med Exet (vill inte kalla honom vid namn ens längre). En människa jag delat mitt liv med, en människa jag trodde jag visste allt om, en människa jag älskat mer än livet själv, en människa jag valde att bli mitt barns pappa... Jag trodde jag hade kommit över den värsta krisen, men nej det hade jag inte - känns som det bara blir värre och värre för varje gång jag bryter ihop! Jag känner mej så lurad, övergiven, förd bakom ljuset och sårad. Vissa dagar mår jag illa av ångesten och ovissheten hur allt kunde bli såhär ? Det var jag som sa att vi skulle separera men det lovades att vi skulle bli särbos, försöka rädda det som fanns kvar och göra allt bra för Alina. 2 månader senare får jag höra att han inte älskar mej och nu fick jag reda på att han redan ersatt mej med en ny tjej och låter mitt barn sova bredvid denna människa :( Vet faktiskt inte vad som gör ondast ? Att han redan kommit över mej medan jag sitter och gråter hela dagarna med ett krossat hjärta eller att han låter någon annan sova bredvid mitt barn ? :( 
 
Han är så elak mot mej, är otrevlig och vägrar försöka lösa saker och ting mellan oss så jag åtminstone kan försöka gå vidare. Han kan verkligen inte förstå min sorg... Jag får höra av gemensamma vänner till oss att han raggat på tjejer medan vi var tillsammans, att han tyckte vårt förhållande var destruktivt och inte hade någon kärlek och när någon säger att vi såg så lyckliga ut så säger han att det bara såg så ut. Gör ändå ondare att få höra såna här saker, jag trodde verkligen att vi hade något fint - något som var kärlek! Klart vi tjafsade ibland och förhållandet gick uppochner men vi stod alltid vid varandras sida och kämpade ihop. 
 
Eftersom det är kaos runt oss så blir det tyvärr även kaos runt Alina :( Det gör så jävla ont och se på henne och veta hur allting omkring är. Jag ringde familjerätten i veckan iallafall och hoppas det snart blir någon lösning på allt, för Alinas skull <3 Egentligen är det så mycket mer jag skulle vilja skriva av mej om honom, men med tanke på att jag haft denna blogg redan i 10 år och kommer troligtvis ha den 10 år till så är det bäst att låta bli! För om 10 år kan Alina läsa och jag vill inte att hon ska behöva läsa massa skit om hennes pappa som hennes mamma skrev en gång i tiden!
 
Iallafall, jag har haft denna blogg i 10 år i år, 10 år av mitt liv. Jag har raderat alla foton som finns på Exet och mej på sociala medier men här i bloggen känner jag att jag ändå vill spara allt, för vi hade ändå ett liv ihop och bloggen är som min dagbok så skulle ångra mej så mycket om jag skulle radera bort allt även om det är det jag vill just nu - radera det förflutna! En vacker dag kanske jag kan se tillbaka på dom blogginläggen och läsa dom med värme och minnas... Jag skulle jue kunna göra en ny blogg men ändå vill jag behålla den här bloggen, är jue ändå 10 årsjubileum i år ;) Så istället har jag modifierat det gamla till lite nyare. Jag har ändrat om namnen på lite kategorier och gjort en egen överkategori till Alina. Alla bloggtävlingsinlägg är borttagna då jag känner att jag varken har tid eller ork till att hålla i tävlingar, dessutom är det så svårt nu för tiden att få tag i sponsorer. Jag har även raderat alla Veckans... och Veckans Quote då jag känner att dom inläggen bara blir likadana mest hela tiden och då kunde jag lika gärna radera hela kategorin. Tar sån jäkla tid bara eftersom man numera måste radera varje inlägg för hand :S Designen får dock se ut som den gör, för jag har fastnat för den :)

Så förhoppningsvis; ut med det gamla och in med det nya! Den nya JoHaNNa och samtidigt lite nytt på bloggen trots det gamla. Minnen är alltid fint att ha kvar oavsett hur ont dom gör <3 Och så hoppas jag att den där blogglusten/rutinerna jag hade för några år sedan kommer tillbaka, för nu vill jag skapa nya minnen med min fina Alina att se tillbaka på <3
 

NÄR LIVET SUGER...


Lika mycket som vädret dom senaste dagarna = regn och åter regn, samtidigt som det känns som precis allting går emot mej! Lustigt det där med regn, varje gång jag känner mej nere/deppad så är det alltid regn ute, vem vet - kanske har någon koppling med varandra ? Just nu känns det iallafall som allting bara suger och är bläää... Känns som jag står på ruta ett och trampar, inget går framåt. Jag börjar tröttna på ruta ett, jag vill utvecklas och komma framåt i livet åtminstonde till ruta två!
 
Det som tar mest energi från mej just nu är allting med jobbet... Känns som jag bara duger som vikarie men inget mer :( Jag vill oxo ha en fast tjänst som typ alla andra - kunna fixa med mitt egna schema, veta vilka timmar jag jobbar varje dag, veta hur mycket pengar jag får in i månaden och få vara med på alla intressanta utbildningar! Jag har lovat att sommarjobba på boendestöd så jobbar sommaren ut och får se vad som händer därefter ?!??! Kanske redan nu börjar söka mej till andra enheter inom Norrköpings Kommun eller skickar mitt CV till andra jobb ? Känns som det inte spelar någon roll hur mycket jag älskar mitt jobb som boendestödjare, för kommer inte det leda till något mer så är det nog bättre att jag söker mej någonannanstans, kanske någonstans där det inte krävs körkort och där jag kan få en fast tjänst ?
 
Och då kommer vi till nästa punkt som jag oxo blir så frustrerad och ledsen på, nämligen det förbaskade körkortet! Känns som jag aldirg kommer bli klar... Kämpar och kämpar men tar såååån lång tid. Är tydligen därför jag inte får fast jobb på beondestödet ? Men har jue funkat bra utan körkort över ett år som vikarie och är jue klar snart förhoppningsvis. Jaja, måste fortsätta kämpa - inte ge upp! Men snart kommer skatten tillbaka, då blir det all-in på körkortet. Måste bara hitta motivationen och orken tills dess...

Vikten känns lika piss den. Kämpar på med LCHF men inget händer :( Har nästan gått upp allt jag gick ner från början. Känns jue sådär lagom kul eller inte ? Suck, var tog min självdiciplin vägen och hur kunde jag tillåta mej själv att göra såhär ? Håller dock mej fortfarande ifrån cigaretter, om man inte räknar med dom 4 st som jag feströkte i helgen. Stolt över mej själv att jag "bara" feströkte. Smaka skit att röka så fattar verkligen inte hur jag kunnat röka i 14 år ? Skönt jag har gjort slut med skiten, för alltid hoppas jag ?

Jaja, försöker fokusera på något positivt men svårt att hitta något sådant just nu! Har iallafall fått tummen ur och börja fota saker som ska säljas på Tradera och börjat sortera + prismärka saker till försäljning på loppis. Skönt att bli av med sådant vi inte vill ha längre och kanske få in en liten extra slant ? Kanske blir lite loppis-försäljning redan nu på Lördag om vädret vill sej väl ?
 
Nehe, slut gnällt för idag, för nu måste jag sova... Börjar inte jobba fören kl. 13 imorgon men har en körlektion redan kl. 7.45. Kanske hinner få lite gjort hemma mellan jobbet och körlektionen ? Skulle vara skönt att även få upp lite av Tradera sakerna till försäljning på nätet.
 
 Bjussar på ett foto från den goda middagen på Valborg hos Carros päron

NÄR HJÄRTAT GER UPP


Dom senaste dagarna bara rullat på som vanligt! Har mest legat i sängen efter jobbet och läst boken 50 Nyanser av Honom. Riktigt snuskig bok, nästan så man blir generad ibland ;) Tur jag har andra delen av tre när jag är klar med denna, för jag kan fan inte sluta läsa ;) Skönt att läsa böcker när man vill "stänga" av hjärnan. Har även försökt pyssla ihop en kartong ren, den blev så ful så den åkte ner direkt i papperskorgen. Kanske försöker någon annan gång igen, men på ett enklare sätt då?
 
Idag har dagen iallafall innehållit lite annat. Börja veckostäda imorse. Fick något ryck att måla om lite ljusstakar i sovrummet. Ledsna på för mycket Shabby Chic, jag och mina idéer alltså ;) Kom även på att jag ville spraya om en Cult Design bricka. När jag var halvvägs till jobbet så fick jag punktering på cykeln IGEN. Ofta, två gånger på en vecka. Suck! Kanske var första lagningen som inte höll ? Vi hade inget riktigt däcklim hemma så använde Karlssons Klister istället - höll jue iallafall några dagar ;) Så i helgen blir det att laga punktering - igen.
 
Var även på en loppisrunda på Erikshjälpen och Röda Korset, fanns tyvärr knappt något roligt alls. Är på jakt efter någon liten hörnhylla att ha i köket, men verkar aldrig hitta någon ? :S Men lite saker fick med mej hem iallafall - en liten vit vas, två st gardinknoppar och ett muggställ.
 
Nu ska jag svara på lite mail tänkte jag. Haft strul med paket jag fått som det har fattas produkter i och sen har jag en ny sponsor på G. Kanske fortsätter plocka lite här hemma oxo ? Men ska försöka att inte komma i säng för sent, börjar nämligen jobba tidigt imorgon.
 
 
Ibland orkar man bara inte mera, hoppet försvinner och man ger upp. Vissa saker kommer aldrig förändras! Jag är så less på allt, less på alltid vara "andrahandssortering", att aldrig duga, att alltid bli orättvist behandlad, att alltid vara den sämre personen, att aldrig få passa in, att alltid få vara utanför... Hela tiden sägs det att det är bara mina känslor. Men redan där går det fel, för om jag känner det så - så känner jag det så och det är min verklighet. Redan där kan man jue börja fundera, om det inte är så som jag känner - varför har jag ens den känslan då ? Varför blir det alltid tjafs så fort jag säger något om detta ? Och speciellt - varför reagerar folk på detta i omgivningen ? Har nu gjort mitt val och slipper hädanefter dessa känslor. Kommer istället känna en tomhet, men hellre en tomhet än saknad efter något jag aldrig kommer få. Dessutom är jag så jäkla less på allt tjafs om Alex. Det var gnäll om han redan innan han ens kom till Sverige och har sedan fortsatt från och till i dom 5 åren vi har varit tillsammans. Att det ska vara så svårt att acceptera att alla människor är olika och gör på olika sätt. Det är jag som är tillsammans med han och lever mitt liv med han, inte någon annan. Att dessutom kalla honom elak, för skit och ingen man - jag finner inte ens ord för det, att man ens kan yttra sej så ? Men spelar ingen roll längre vad någon tycker om något, jag går min väg och den tillsammans med den "elaka skiten" Alex - för det är han jag tänker leva resten av mitt liv med, det är med han jag tänker skaffa mej en ny familj med. Blod är inte tjockare än vatten, tog mej över 30 år att inse det. 
 
UPP