2018 ÅRS ÖNSKNINGAR


Jag tänker inte lägga några nyårslöften som vanligt, utan jag har en del önskningar inför år 2018 istället - och jag hoppas verkligen dom önskningarna blir som jag vill :)
 
♥ Att jag ska bli mer ekonomiskt - sluta impuls handla och slösa pengar på onödiga prylar, börja spara till en extra buffert, inte köpa mat ute när jag jobbar utan göra matlåda, betala av mina skulder, inte slänga så mycket mat, försöka spara in på småsaker som tex. toapapper och använda allting i olika förpackningar
♥ Att både jag och Alina ska få bättre rutiner - gå upp och sova mer rutinmässigt, äta på fasta måltider
♥ Att jag ska gå ner mer i vikt - sluta fuska så mycket jag gör i perioder, börja dricka mer vatten, träna med crosstrainern dom dagar jag inte jobbar (cyklar på jobbet), väga tvåsiffrigt innan årets slut (även om jag troligtsvis inte kommer nå mitt viktmål detta året)
♥ Att jag ska bli mer glad och positiv - acceptera att saker är som dom är, sluta älta gammalt och leva i nuet, le och vara lyckligare i allmänhet. Saker och ting ordnar oftast upp sej till det bästa ändå :)
♥ Att både jag och Alina ska bli friskare - att vi slipper alla dessa sjukdomar hela tiden och framförallt att Alinas mage ska bli bra <3
♥ Att jag ska bli bättre på att blogga och Instagrama - försöka att lägga upp ett foto på Instagram per dag, blogga oftare än 1 gång i veckan, att flytta över min blogg till en egen domän (har redan en domän, men är inte klar med bloggdesignen)
♥ Att jag ska bli en bättre mamma till Alina - ge henne mer tid, leka mer med henne, gå ut mer, mysa så mycket vi bara orkar <3
♥ Att jag ska fixa mina sista inredningsplaner - köpa ett vitt köksbord + en pinnstol till Alina, köpa 2 st garderober till mitt sovrum, köpa ett nytt soffbord (om jag hittar något snyggt som passar?), göra en växthylla till sovrummet, göra ett kylskåp till Alinas kök (den dagen jag hittar något skåp som passar vill säga)
♥ Att jag ska fixa körkortet - MÅSTE verkligen ta tag i det...
 

NÄR HJÄRTAT ÄR KROSSAT


Inte ofta jag skriver något om mina känslor inför Exet, men just nu känner jag bara att jag måste få skriva av mej, att få rensa på både huvudet och själen... 
 
Det var han och jag i 7 år, 3 månader och 19 dagar - det är exakt 2668 dagar. Det är nästan en fjärdedel av mitt liv... Under dessa dagar gick vi igenom så mycket smärta och lycka. Oavsett vad som hände så stod vi alltid kvar vid varandras sida! Det var alltid han och jag mot världen. Ibland var saker ett rent helvete men vi tog oss alltid ur det och kämpade vidare. 
 
När jag blev gravid med Alina så älskade jag honom mer än någonsin. Jag var så lycklig över att äntligen få en egen familj, det var han jag skulle gifta mej med och leva resten av mitt liv med. 
 
Alina föddes och jag hamnade i en djup postpartumdepression. Jag ropade efter hjälp för jag mådde så dåligt - den tiden jag egentligen skulle vara den lyckligaste! Han tog mer och mer avstånd från mej och vi bråkade mest hela tiden. En dag tappade jag allt mitt hopp, jag sa det är bättre vi separerar och blir särbos. För att rädda det som fortfarande fanns mellan oss och för Alinas skull!
 
Vi började sova i separata sovrum och bråken avlöste varandra. Han vägrade prata med mej och försöka lösa saker mellan oss. Augusti blev November - 1 December skulle han flytta till sin egna lägenhet. Ca 2 veckor innan han skulle flytta så blev vi jätte osams. Tillslut kramade han om mej - första gången sen Augusti och grät. Vi pratade äntligen ut! Han sa att han skulle aldrig mer ha ett nytt förhållande för han ville aldrig mer gå igenom vad vi gick igenom och han skulle inte ha mera barn. Att vi skulle göra allt för det skulle bli det bästa för Alina. 

Vi sov tillsammans dom sista 2 veckorna innan han skulle flytta och på något sett trodde jag att allting skulle bli bra igen! En natt kom han hem full och var nästan arg på mej. Han berätta att han inte älskade mej längre men att jag alltid skulle vara hans bästa vän, att jag är den som känner honom bäst och stod honom närmast. 
 
Han flyttade - blev kallare och kallare mot mej. Jag var uppenbarligen inte hans bästa vän längre. 2 månader senare - i Januari berättar han att han skaffat en ny flickvän. Mitt hjärta krossades ännu mera... Så lätt var det att byta ut mej, den person han påstått älska i över 7 år. Sen fick jag reda på att han ska ha ett nytt barn i April nästa år. Hjärtat krossades ännu en gång... Det han lovade att dela med mej ska han dela med någon annan! 

Hjärtat är fortfarande så krossat, men på något sätt så fortsätter jag kämpa! 470 dagar har gått sen vi inte var vi längre och det gör ont - inte lika ont som i början men det svider. Jag gråter inte lika ofta över allt, men smärtan finns och ibland kommer det tårar. Jag vet inte längre vad som gör ondast - att han bytte ut mej som jag aldrig betytt något, alla lögner och svek eller att vi aldrig blev en familj som det var tänkt ? Jag vet inte heller om jag saknar det vi hade eller om jag saknar min bästa vän ? Jag önskade bara att allt var bättre än vad det är för Alinas skull. 
 
När jag ser foton på han och mej, så ser jag honom på ett helt annat sätt nu. Jag tror hjärtat börjar läka långsamt och slutar älska som det gjorde innan. Jag kommer alltid älska honom på något sätt, men inte som förut! Det är ändå Alinas pappa och han gav mej det finaste jag någonsin fått även! Men sveket han gjort mot mej, det kommer alltid finnas kvar. Smärtan att Alina aldrig fick en riktig familj, att inte få dela hennes uppväxt med någon annan och att bara få se 50% av hennes liv. Det var inte såhär det skulle bli, men jag fortsätter kämpa och försöker göra det bästa över situationen. För nu är det Alina och jag mot världen <3

Ett av dom första fotona på oss två när vi precis blivit tillsammans. 
Jag var så lyckliga och hade absolut ingen aning om vad vi hade framför oss...

1 ÅR SOM ENSAMSTÅENDE MAMMA IDAG


Så var det helg igen och 1 December. Bara 31 dagar kvar på det här året. Hoppas på ett bättre år 2018, så som jag hoppas varje år ;)

I Tisdags var jag ledig från jobbet så jag och Ellie åkte till Eskilstuna för att gå på loppisrunda och kolla in ReTuna Återbruksgalleria. Gallerian var en stor besvikelse :S Allting var så dyrt, nästan dyrare än nytt och det förstör jue hela saken med återbruk och second hand. Riktigt synd för det är en riktigt cool och smart idé.
 
Loppisar besökte vi bara en, men vi hittade vad vi behövde där så det räckte :) Ellie köpe adventsljusstakar och jag köpte en lampfot till min växtlampa som ska vara i mitt "växthus". Sen hittade vi ett jättefint Den Lilla Sjöjungfrun akvarium för bara 120 SEK, det var nytt och kvar i originalförpackningen! Ett riktigt fynd och som hittat till Alinas Disney prinsessrum :) Tre st Platy fiskar fick flytta hem till oss - hanen heter Bob och honorna heter Lilo och Lola. Bara hoppas Alina tycker dom är roliga oxo ;)
 
I Onsdags var jag oxo ledig från jobbet. Jag och Ellie åkte till Rusta för hon behövde köpa lite småsaker. Snacka om kaos, var folk överallt nästan - mitt på dagen. Skönt att alla julklappar redan är klara så jag slipper det riktiga julkaoset ;) Blev även en sväng till Willys för månadsinköp av mat och sånt. På kvällen pysslade vi - jag fortsatte att vika massor av servettblommor till mitt lampprojekt. Snart är det äntligen klart, måste bara vika några blommor till och köpa mer lim till limpistolen! Blir mycket snyggare än jag förväntat mej faktiskt :)
 
Igår jobbade jag tills kl. 12, sen var det bara att cykla till sjukhuset. Jag hade fått en akuttid till ögonläkaren. Tack Cilla att du följde med mej som sällskap! Trycket var bra, synen var det inget fel på och allting annat såg bra ut ??!!? Ändå ser jag dåligt och maskinen hos optikern hade jue visat på något synfel... Blir inte klok på något, speciellt inte när optikern säger en sak och läkaren en sak :S Jaja, får väl uppsöka optikern igen om jag börjar se ännu sämre.
 
Nu ska jag snart jobba, jobbar extra för det var kort med personal. Bara kl. 16-20 men sen jobbar jag hela helgen och på Söndag har jag delad tur, suck - tycker verkligen inte om delade turer! 
 
Alinas fina akvarium :)
 
  
1 år som helt ensamstående med Alina idag <3

För 1 år sen trodde jag att allting skulle bli bra igen, även om det inte skulle bli som det var
tänkt från början! Idag vet jag att det alltid kommer vara ett helvete, att jag alltid kommer få ligga
steget före, att löften bryts hela tiden, att allting annat är viktigare än det som borde vara viktigast,
att människor inte är dom som man tror att dom är och att ensam är stark. 

Men allting sker pga. en anledning och att allting kommer bli bättre. Även om smärtan alltid
kommer finnas kvar så blir den mer hanterbar för varje dag, tyvärr komma visa sår
aldrig läkas men i slutänden är det jag som kommer bli vinnaren! 

Vårt hem är verkligen vårt hem nu - ser ut så som jag vill att det ska göra och inte alls som det gjorde
när han bodde hos oss. Jag har ett jobb och en bra inkomst - även om det inte är heltid och fast.
Jag går ned långsamt i vikt igen och mår bra mer eller mindre... Vissa dagar är jobbigare än andra,
men det är ändå det som kallas livet! Jag har inget körkort än eller bil - men jag har två friska ben som
kan ta mej fram på cykeln. Jag har fina människor runtomkring mej som finns för både mej och Alina <3

Den jobbigaste smärtan av allt är dock att bara få se 50% av Alinas uppväxt. 
Det gör så ont i mitt hjärta, jag vill dela varje dag med henne i mitt liv <3
UPP